7/9-17

Kanske dags för en liten uppdatering :) hmmm... hur ska vi uppdatera snabbt sedan oktober??? Såååå mycket har ju hänt. Hugos första jul... ända sedan jag varit liten har julen betytt jul firande hos farmor och farfar, men hemma hos farmor hade vi nog inte alla fått plats, så vi firade jul här hemma hos oss med hela tjocka släkten, mysigt värre och Hugo gillade såklart all uppmärksamhet. Men som vanligt är jag ju bra på att överraska, så vad fick alla i julklapp om inte ett fint litet kuvert med en fin bild på vårat nästa lilla mirakel :) Nu hoppar vi fram till Juni och Hugos första födelsedag, helt sjukt... 1 år!!! vart tog tiden vägen? och nu är han ju ännu äldre. Dagen firades med släkt och vänner i trädgården med korvgrillning och tårta. massa presenter och många härliga minnen. Hugo var nöjd med dagen och somnade som en stock. och så kom den 5 augusti då lillasyster var beräknad till... men lik sin bror skulle inte hon heller komma i tid. Den 6 Augusti fick vi huset fullt med Zebbes syster och barn som hade semester. dagen efter... alltså den 7 September åkte jag till barnmorskan för inbokat besök, allt såg bra ut och jag körde för att handla och sedan köra hem till alla där hemma. vid halv 1 började det koma lite värkar som blev värre och värre och Ann-sofie frågade nog 100 gånger om vi inte skulle köra in och hämta Zebbe (som såklart hade åkt med pappa denna dagen då hans egna bil gått sönder) Men nej svarade jag... d e lugnt. tio i 4 ringde jag Zebbe och sa: när du kommer hem hinner du byta om, sen kör vi !!!! hem kom en lugn Zebbe och en mindre lugn pappa uthoppade från bilen, den blicken han hade i sina ögon och den ororn i rösten glömmer jag aldrig, Jag är ju hans "lilla" tös. Åkte in med Zebbe till förlosningen medans Hugo fick stanna hemma med faster och kusiner. Var inne på förlossningen 10 över 5 och tyckte inte att det gjorde i närheten ont mot vad det gjorde med Hugo så var beredd på att få åka hem igen... Men nejdå, 5 cm öppen och nu var det på gång, jag gjorde allt för att snabba på och hjälpa till på traven, jag hoppade boll och gick och var uppe och rörde på mig så mycket det gick. Även när man har så jävla ont och inte sovit ordentligt så förstår jag inte vart all energi kommer ifrån.. jag var pigg som jag vet inte vad. smärtan blev för mycket i ryggen så med sterila paddlar och sedan lustgas så kom våran lilla tös mindre än 4 timmar senare. 20:59 är hon född, våran lilla Maja. 50 cm lång och 3868g. Dagen efter var jag minnst lika pigg trotts jag inte sovit en blund på hela natten, det gick inte hon var ju så söt att man kan inte sluta titta på henne :) Zebbe åkte hem samma kväll och nu skulle han komma tillbaka med Hugo som blivit storebror för att få träffa sin lillasyster för första gången. Allt gick jätte bra, han tittade och skrattade och klappade, tror nog han förstår mer än vad vi tror. Allt går jätte bra, men gud vad orolig jag var innan hon kom... hur skulle Hugo reagera? han hade ju fått all våran tid, nu skulle han behöva dela med en till... hur tänker han? kommer han hata mig för att jag måste ta lillasyster också? har man kärlek nog till båda två??? kommer han bli arg för vi lämnar honom på dagis nu när lillasyster kommit ( ja för det hade vi ju lyckats pricka in samtidigt..) Men som jag har oroat mig helt i onödan, Hugo är jätte duktig, tar det försiktigt med Maja, är nyfiken och ska jämt vara med henne och ha koll på vart hon är och att hon ligger i sin vagga varje morgon, han stortrivs på dagis med alla dem andra barnen. och gällande om det finns kärlek till båda?? OJA.. det finns så det räcker och blir över till alla mina 3 älsklingar. Kan inte riktigt förstå hur snabbt tiden går bara idag blir Maja 1 månad, Hugo är snart 15 månader och tiden bara springer. tror det var tillräcklig uppdatering för nu. för nu är här en liten krabat som protesterar i min famn och som är lite hungrig, så nu blir det lite mat och sedan säger vi natti natti. S

Kommentarer
Postat av: Pappa PeO

Härlig berättelse.
Här kommer lite svar, från Pappa PeO.
Ja, du är min lilla tös.
Ja, man har kärlek till alla sina barn, oavsett
om dom är två eller tolv.
Och oroa sig kommer du som förälder att göra alltid, för dina barn.
Oavsett om dom är två år, tolv år eller 28 snart 29 år.

Härligt att du börjat skriva igen.

Med vänlig hälsning Pappa PeO

2017-09-10 @ 08:39:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0